Ibland känns det som om att vi för en kamp mot våra hjärnor och känslor. Det mest vardagliga exemplet är väl när vi skjuter upp saker och ting, vi prokrastinerar. Innerst inne vet vi ju att det är dumt och att vi skjuter upp det oundvikliga, samtidigt så gör vi det ändå. Det är något med den kortsiktiga belöningskänslan som verkar trumfa det obehag som man parallellt lever med.
För vi alla vet ju att vi förr eller senare måste ta tag i det där, vad det än nu mår vara. Det går liksom inte att komma undan hur länge som helst.
Sluta fundera och börja göra!
Ta något så förhållandevis vanligt som att gå och besöka sin tandläkare Upplandsbro. Det finns många bland oss som verkligen anstränger sig för att slippa göra detta in i det sista. Även om man har en molande tand och vet att man verkligen lever på lånad tid.
Ändå tvingar vi oss själva att inte lyfta på luren och ringa och boka den där tiden.
Någonstans handlar det väl om rädsla… rädslan att våra värsta farhågor ska besannas: “Tänk om jag behöver laga den där tanden. Det blir dyrt och kommer att vara obehagligt.”.
Ofta kan dock alternativet – att hålla ut och vänta ännu längre – med tiden bli ännu jobbigare. För tandhälsan kan under tider försämras och kräva mer drastiska åtgärder för att det ska bli bra.
Det brukar sägas att sanningen ska göra oss fria. Det betyder förstås inte att det kommer att vara en bekväm process. Däremot är den nödvändig för att vi ska kunna leva ett liv där vi kan leva vår vardag utan att känna den där konstanta stressen av saker som vi borde göra, men som vi undviker. Det är sannerligen en befriande upplevelse att slippa bära omkring på det där oket.
